Idag har allt gått käpprätt åt skogen! På vägen hem från jobbet ringer det och jag får veta att vi inte kommer bli av med lägenheten förrän sista dag *suck* där försvann min utlandsresa och de nya tapeterna och möblerna *GREAT*. Jag fattar inte vilken otur jag har hela tiden. Jag har haft det hela mitt liv och får alltid kämpa för allt. Sånna här dagar vill jag bara gå och gräva ner mej någonstans och inte komma tillbaka. Man är snäll och man ger alltid 120 procent men det räcker aldrig! Känns som att alla andra bara glider på ett bananskal genom livet...

Nu väntar jag på nästa bomb med spänning...


/Ulrika - den pessimistiska


Update: Livet känns inte riktigt lika hopplöst nu när jag fått lugna ner mej lite men det är ändå tråkigt att pengarna som jag gärna gjort något roligt för går åt till att betala dubbelhyra...Ekonomi är mitt största bekymmer och kommer alltid vara är jag rädd för även om vi har mer pengar än vad vi någonsin har haft nu när vi båda jobbar efter att ha levt på studielån under fem års tid...och som R säger, det är ingen fara gumman. Men pengar ger mej ändå panik...