Så var vi framme på självaste dopparedan. Maken och E ligger fortfarande och småsussar medan jag både hunnit duscha och äta lite snabbfrukost. Det har varit en stoppa-in-napp-hundra-gånger-natt i natt så det är bäst att låta dom sussa vidare en stund. R är dessutom som bekant inte någon frukostmänniska om han inte fått vara vaken ett tag innan så idag skippar vi helgfrukosten. Men nu ska jag börja göra mig klar så att det bara är E kvar att fixa innan vi beger oss iväg och för årets julaftonsfirande hemma hos mamma! Så god jul på er och ta det försiktigt i trafiken!

 

 

/U

 

Kan inte säga det för ofta men tiden bara springer iväg. Idag är det bara fyra dagar kvar till jul och imorgon ska det sista fixas. Innan julafton ska jag dessutom försöka hinna baka till Es dop som infaller den 30 december. Var i veckan och träffade vår präst inför dopdagen och passade dessutom på att hälsa på min mormor en snabbis innan vi styrde bilen tillbaka till Luleå. Var helt slut efter bilfärden hem efter en massa snörök längs vägen. Inte alls kul att vara ute på vägen i dessa fören när man har det värdefullaste av allt i bilen.

 

Nu sitter jag och myser i soffan framför Jul med Ernst och kan inte annat än tänka på vår skutts första julafton hos sin mormor och morfar. Drömmer dessutom om en julafton utomlands nästa år och därefter i vårt alldeles egna hus. Har hittat en finfin tomt i gamla staden och där vill jag minsann slå upp ett finfint hus! :) 

 

 

/U

 

 

God morgon tisdag! Idag är det en stor dag för oss. Vår lilla skrutt ska passas av bästaste mormor för första gången medan maken och jag myser i biomörkret av The Hobbit. Jag vet inte om det är på grund av att vi ska iväg ikväll eller om det beror på något annat som jag har haft en riktig skitnatt och knappt sovit en blund trots att både man och barn sovit på utan minsta bekymmer.

 

Jag själv är ju en riktig grubblare och det är dessvärre x antal saker som spökar i huvudet på mig just nu. Jag kan för allt i världen inte förstå hur vissa människor tänker när man exempelvis inte vill människor i sin närhet det bästa och istället skuldbelägger folk så att man ska må dåligt. Jag är fövisso inte guds bästa barn men till och med människor som jag inte väderarar allt för högt önskar jag allt gott, med vissa parenteser. Vi är alla olika och jag grubblar antagligen mer än vad många andra gör. Nåja, kanske detta inlägg kan göra att jag kan skaka av mig ett grubbleri i mängden och låta mig njuta av mina timmar tillsammans med maken ikväll.  Kan redan visualisera mig, maken, popcornen och godispåsen :)

 

 

/U

 

Igår den 11 december blev vår lilla älskling hela fyra månader. Det är helt sinnes att det var för ett helt år sedan som vi precis fått veta att vi var gravida, närmare bestämt den 1 december. Jag är väl fortfarande aningens chockad över graviditeten och än mer att det är en liten E som pratar och skrattar ikapp här om dagarna, speciellt när hon är nyvaken. Hennes mamma är dessutom väldans poppis ;)

 

Lyckades tajma in månadskontrollen på dagen igår som visade att E växer som hon ska och numer har hittat sin viktkurva som ligger alldeles alldeles under normalkurvan med sina sex och ett halvt kilo. På längden skenar hon totalt och mäter numer 64 cm, tiden går alldeles för fort! Dessutom kan man skönja ett litet litet risgryn som kliar och gör ont i munnen på henne. Stackarn fick knappt någon sömn inatt så idag ligger vi lågt ...

 

På dagarna sjunger, pratar, myser och läser vi böcker. Försöker ta promenader när mammans rygg håller och tränar på det där att vända sig från mage till rygg som hittills bara lyckats en gång men snart får hon nog bukt på det, men hon blir så argså arg så arg så då får mamman försöker bita ihop så gott det går. Gårdagens besök på BVC resulterade dessutom i information om smakportioner, så direkt efter kontrollen knatade vi till coop och köpte mild havregröt, päronpure samt katrinplommonpure. Den vanliga maten ska nu börja introdueras på rekommendation av BVC genom att låta barnet smaka cirka ett kryddmått av mammans eller pappans mat då mjölken ska vara huvudfödan till sex månaders ålder. Vår skruttis har dessutom precis fått börja sitta i sin barnstol så vi vill inte böka på för länge så att hon skadar lilla ryggen i onödan med tanke på familjens historik.

 

 

/U