Här avverkas den ena dagen efter den andra utan några som helst bekymmer även om inte speciellt många knop görs. Har varit i färd med att skriva inlägg flera gånger om men har det inte varit folk som knackat på så har det varit lilla E eller vardagen som kommit emellan.

 

Igår mös jag, E och F på här hemma medan maken var på jobbet och idag väntar en tripp på stan för att fylla på den lilla damens garderob då hon bokstavligen drunknar i de flesta plagg. Pappa Rs bankkort kommer med andra ord gå varmt ;)

 

 

/U

 

 

Det råder lite av höstrusk här i staden med riktigt rå luft. Känns inte alls lockande att ta sig ut dagar som denna men hann med en raskare promenad med F innan maken åkte till jobbet i morse i alla fall. Trots att E bara är 11 dagar gammal har vi redan lyckats få in hyffsade rutiner som inkluderar både egentid och kvalitetstid. Hoppas dock på lite bättre förhållanden imorgon så att vikan ta oss ut på en lite längre promenad nu när det onda i ryggen verkar ha försvunnit och bäckenet känns lite stabilare.

 

Med ett nystädat hem och alla övriga hushållssysslor avklaraden har vi inte gjort många knop här hemma utan mest legat nedbäddade i soffan stora delar av dagen med både en och annan nap för att öka på sömnkontot ;)

 

 

/U

 

 

Det hela satte igång strax efter tvåtiden fredag den 10 augusti. Vaknade med molande värk i mage och rygg. Efter bara någon timme övergick det hela till regelbundna värkar.  Hade inte haft minsta lilla tillstymmelse till förvärkar under graviditeten men kände redan efter någon timme att det här kan inte "bara" vara förvärkar då det var riktiigt besvärligt. Ringde därför förlossningen strax innan sextiden som trodde att det förmodligen bara är förvärkar då mitt beräknade datum låg en bit framåt. Skickade iväg maken till jobb men fick lika snabbt begära hem honom då det började göra lite väl ont. Vid tiosnåret på morgonen klev vi in på förlossningen för en kontroll. Livmodertappen hade då börjat utplånas så man spådde då att det kunde dröja upp mot en vecka innan någon bebis skulle födas.

 

Vid lunch var vi hemma på nytt och maken åkte iväg på jobbet igen. Var helt slut redan då och funderade mycket på hur det hela skulle sluta om det var en vecka kvar samtidigt som jag försökte vila. Dagen gick med samma status: ihållande, regelbundna värkar och till slut fick också maken nog och tyckte att vi nog bör åka in igen då jag hade så ont och inte kunde göra annat än att vanka omkring i lägenheten.

 

Halv ett, natten mot den 11 augusti, stapplade vi in på förlossningen. Efter många om och men konstaterades att jag var 6 cm öppen, att livmodertappen var helt utplånad och att livmodermunnen hade vidgats. Personalen fick genast brottom att ta mig till ett förlossningsrum för att koppla igång ctg och ge mig lustgas. Strax efter tvåtiden går vattnet och då sätter värkarna igång på "riktigt". Varken den profylaxandnng som fungerat idealiskt under hela dagen eller lustgas hjälper som smärtlindring men som tur var fick vi en superduperbanmorska så vid halv tre sitter epiduralen på plats och resan till att få träffa vårt efterlängtade barn under lite mer humana förhållanden är nu nära. Strax innan fyra börjar jag känna av krystvärkar och 04:25 kommer det ut en liten pippiflikka och tre blir äntligen fyra.

 

 

Jag som varit så nojig under graviditetens senare del för allt möjligt gällande förlossningen fick verkligen en jättebra upplevelse. Att ha delat denna upplevelse tillsammans med min man och till slut få resultatet kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Alla har vi olika förutsättningar för en graviditet och förlossning men det pris man får i slutändan är verkligen helt ofattbart!

 

 

/U

Här kommer de första bilden på vår lilla pippifågel som föddes i lördags den 11 augusti... 

 

På lördag morgon klockan 04:25 kom så världens finaste lilla flicka till världen. Hon är det absolut sötaste jag sett med hennes stora mörka ögon och lilla pussmun. Vikten var 2775 g och hon var 51 cm lång. Hon är med andra ord en liten långis vår lilla fågelunge.

 

Allt gick så otroligt fort när hon kom och vi kan nog knappast vara lyckligare!

 

Just nu är vi hemma och testar på hemmalivet lite även om hon fortfarande är inskriven på barnintensiven på grund av det låga blodsocker hon haft och hennes något lägre vikt. Att veta att hon fortfarande inte ökar i vikt trots febrilt ätande kan få vilken mamma som helst på fall!

 

 

/U

 

Vår dröm om en liten familj har nu blivit verklighet! Uppdaterar mer när vi är på hemmaplan men som det ser ut blir vi kvar här någon extra dag då vår lilla alien har det lite jobbigt även om det inte är något kritiskt läge....

 

Blev inte många timmars sömn natten mellan den 9 och 10 augusti. Vaknade av ont ont ont vid två-tretiden och har inte kunnat sova sedan dess. TENSen går på högvarv och alvedon knapras som aldrig förr utan resultat dock.

Är det nu det gäller?

 

Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

 

Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

 

Så är vi i vecka 38 eller 37+6 om man hellre vill räkna så. Känner inte av minsta tillstymmelse till några förvärkar ännu. Kanske ska vara glad för det? Har däremot lite bekymmer med mitt gamla diskbråck som jag hade för några år sedan så att jag mer eller mindre tappat all styrka i mitt högra ben men kämpar mig sakta men säkert framåt på mina och Fs promenader. Promenaderna som är lite av en klass för sig här vid Luleås inlopp även om vi bodde riktigt fint till i Umeå också. Längtar redan tills massivet är veck och min lilla familj kan ta sig ut på lite längre turer med endera barnvagnens eller bärselets hjälp :)

 

 

/U

 

 

 

Onsdagens ultraljud blev definitivt världens bästa födelsedagspresent någonsin. Känner mig lugnare än på länge då allt såg strålande ut. Det verkar vara ett riktigt A-barn som ligger och gottar sig därinne och vi kan snart inte bärga oss längre. Bara 16 dagar kvar nu till BF enligt RUL :D Har hunnit räkna på både det ena och det andra sättet men nu såhär i slutet är det väl bäst att hålla sig till RUL eftersom att det är det förlossningen tittar på ifall man ska bli igångsatt... 

 

Vi är hur som så gott som redo för vår lilla alien. Väskan är i stort sett packad och samtliga punkter på tidigare inköpslista är avbockade, bara de mentala bitarna som ska falla på plats nu. Har dock världens bästa vid min sida och en både biologisk och ingift familj som betyder så mycket för oss!

 

 

/U