torsdagsbio...

I torsdags fick jag äntligen fingrarna ur och tog mig iväg för lite bio med söta I. Var riktigt länge sedan jag fick skratta så mycket i en biosalong och vi var minsann inte ensamna om att tycka att det var roligt :) Trodde dessutom att vi skulle vara dom enda som typ inte sett den, men biosalongen var mer eller mindre full med i huvudsak flickor/tjejer/kvinnor :)

Jobbade med I under en sommar för länge länge sedan så jag blev så himla glad när hon gick med på en bio :D Senaste året har jag inte orkat bry mig om en socialt dräglig situation men nu hoppas jag på att detta blev startskottet. Känns alltid lite pirrigt att ta det första steget, man går ju inte direkt i skolan längre där allt sker per automatik. Att flytta till en ny stad för att jobba kräver med andra ord lite extra ansträngning :)  


/U

Jag hade nog för stora förväntningar på filmen och tyckte den var sådär faktiskt. Men helt klart sevärd! :)



Sen jag flyttade till Umeå 2007 så har jag (per automatik) knytit nya kontakter i jobb, skola och mammagrupp. Det visade sig bli väldigt lyckat :) jag trivs verkligen skitbra i denna stad!



Förresten det blir inte en bebis snart då? :)

Näe det är verkligen trist att vissa människor tar det för givet att det skulle lösa mycket. Jag tänkte då aldrig på det viset när jag blev gravid, att jag skulle skaffa vänner. Det var liksom inte syftet med graviditeten. Men när M föddes så kände jag ingen annan som var mammaledig med barn i Umeå så därför hamnade jag tillslut på familjeliv.se där jag träffade på trevliga människor som jag än idag har kontakt med. Och det är bara kul :)



Jag menade alltså inte så med min bebisfråga, att du skulle skaffa vänner på det viset, utan det var mest i ren nyfikenhet rent allmänt jag undrade :) KRAM

Tråden på FL som jag gick med i var rätt stor. Det var en himla massa som skrev där. Jag var rätt passiv på forumet då många där tog väldigt mycket plats och tyckte sig veta det bästa för andras barn. Jag tyckte det var trevligare att träffas IRL och till en början var vi väl 10-15 pers för att så småningom bli mindre grupper. Jag har hittat tre vänner (för livet hoppas jag) på detta viset.



Som du säger så är det mycket som ska klaffa innan det blir barn..viktigt är att man känner själv att det är dags och inte låter sig påverkas av vad andra tycker..sen handlar det ju inte bara om att man vill, utan att det faktiskt går också..

Hade det väldigt trevligt i torsdags! Tycker att vi måste träffas snart igen å det får inte dröja allt för länge :) Kram kram