min present...


Av alla saker jag hade kunnat få var det ett WII jag helst ville ha ;)


Idag har min present anlänt som jag skulle få av R om jag lyckades övervinna en av de rädslor jag har/har haft, vilken kan tyckas liten i era ögon men som var så stor för mig :)  Vet vad jag bland annat kommer att pyssla med i helgen :)

Har sedan Nintendo WII lanserades varit sugen på ett men både jag och R har tyckt att det har varit en onödig pryl men nu minsann har det blivit mitt/vårt (även om det antagligen är ett dåligt köp då alla andra spel har bättre grafik och Nintendo antagligen kommer släppa en ny konsoll med den otur jag har, men det skiter jag i :) ). Måste säga att det känns oerhört skönt att nuförtiden (efter våra universitetsstudier) kunna köpa "vad man vill", när man vill, om man vill även om både jag och R funderar lite väl länge ibland innan vi köper något :) 

Att vi dessutom alltid ha kunnat klara oss själva sedan start utan att någon har fyllt på våra fickor med pengar känns riktigt bra (även om det hade varit skönt att få ett bidrag någon gång då och då), men vi har minsann inte legat på latsidan för att ta oss dit där vi är idag. Sedan unga år och speciellt från gymnasietiden har vi båda haft jobb och inte glidit runt och levt på våra föräldrar som jag ser är väldigt vanligt idag. Att månad efter månad ge någon pengar skapar ju inte direkt några incitament för att börja ta ansvar för sitt eget liv. Förstår dessutom inte heller hur man kan utnyttja sina föräldrar på det sättet och inte tänka på någon annan än sig själv. När man väl tar beslutet att flytta hemifrån och vill betraktas som vuxen ska man också bete sig som vuxen. Blir så jäkla frustrerad! Livet är banne mig ingen semester däremot kan man själv skapa sig förutsättningarna för att få det så drägligt som möjligt om man jobbar för det!

Det blev minsann ett långt inlägg denna fredag men det kan inte hjälpas. Nu tar vi helg :)


/Ulrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0