Idag hade jag verkligen behövt vara på andra sidan jordklotet med min man och bara få känna mig sådär superultralycklig som jag för det mesta känner mig. Tänk känslan av att bara glida runt på ett bananskal och att saker och ting bara faller på plats utan minsta lilla ansträngning...


Flera incidenter de senaste veckorna har gjort att jag återigen börjar tvivla på människor i min närhet. Hatar den här känslan!! Den gör nästan att jag börjar tvivla på om mina egna tankar är dom rätta. Det kan inte hjälpas att jag blir besviken på folk...

Ska se om en sväng med F och walkingskorna kan få mig på bättre tankar och ge mig lite ny energi :) Behöver dessutom uträtta en hel del massa ärenden denna lördag så här kan jag inte ligga och analysera läget så länge till...


/U