järnvärde: 128
blodsocker: 4,9
blodtryck: 106/68
hjärtslag: 145 slag/minuten
sf-mått: 31 cm


Kroppen:

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

 

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Egna reflektioner:
Så var vi i vecka 34 eller 33+5 om man hellre vill räkna så. Börjar känna av att det verkligen närmar sig nu. Blev både panikbeställning av massa böcker och paniktvättning av alla kläder och övriga tillbehör. Har som fått för mig att den kommer komma tidigt men jag vet inte. Hoppas bara att vi hinner med flytt och spaweekend först i alla fall ;D

 

Har sedan en tid tillbaka kännt mig oerhört trött i magen på något vis, är riktigt jobbigt att inte veta vad saker och ting är och vart exempelvis gränsen går när man ska höra av sig till förlossningen och inte men det är väl så det ska vara från och med nu. Att den där kontrollen sakta men säkert glider en ur händerna och att den enda jag har att förlita mig på är min man. Trodde verkligen inte att livet kunde bli bättre men tänk att man valt så rätt!

 

 

/U