Kroppen:
Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan. Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret:
Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

Egna reflektioner:
Så är vi i vecka arton. Inte länge kvar tills vi är halvvägs :) Tror mig ha känt bebis för första gången denna vecka men det försvann lika fort som det kom... Har varit en riktigt kass vecka på jobbet vilket lett till riktigt hormonsvall. Jag trivs men ändå inte och jag trodde verkligen att jag skulle klara av att vara "nöjd" då det bara är si å så många månader, veckor och dagar kvar till semester och föräldraledighet men jag tvivlar starkt på det just nu. Det finns annat som påverkar min situation och just nu hjälper det inte att skapa affirmationer som jag normalt sett gör och dessutom är ett väldigt bra sätt att hantera mina tankar och känslor.

Varför kan man inte bara få vara tillfreds med sitt liv på alla håll och kanter?! Den där jäkla prestationsångesten jagar en och just nu blir det inte bättre av att folk runt ikring är lata och ointresserade vilket leder till att man känner sig tvungen att jobba dubbelt så hårt. Inte konstigt att man har ångest över att måsta ta sig till jobbet. Undra om folk är medvetet lata eller om deras självinsikt är så bristfällig?


/U


PS. Veckan har med andra ord varit relativt lugn även om jag saknar att inte känna några buffar som så många andra gör vi det här laget. Att arbetssituationen är som den är gör inte saken bättre då jag får för mig att hela situationen skadar bebis och det är därför jag inte känner något :( Ångrar mig att vi inte satta vårt RUL lite tidigare. Kommer att ha vara i vecka 21 när vi väl får se "monstret" nästa gång bara för att jag är/var så nyfiken på könet ;)