Vi var och tittade på ett hus för cirka en vecka sedan. Det skulle finnas så mycket potential men är vi verkligen beredda på att lägga ned tid och energi på ett hus vi kanske bara ska bo i två år? Det lånelöfte vi fick i torsdags kan ses som ett förnyat på det förra även om vi begjorde mycket mindre än vad vi fick då. Marknaden är helt annorlunda i denna stad och villorna går för rena spotstyverna jämfört med i den förra staden.

 

Maken och jag har vridit och vänt på detta köp men vi är helt övertygade om att om vi lägger ett bud/köper kommer drömläget dyka upp där vi vill slå upp det hus vi hittat, precis enligt the law of murphy. Men vi får se, vi är inga som ivrar in i något utan att ha analyserat läget. Dessutom börjar jag känna fler frågetecken över att bo här då jag känner en viss begränsning av min frihet. Frågan är om jag ska låta detta förstöra eller om jag ska få min dröm, om att se en liten Ester springa runt i ett jordgubbsland till sommaren, uppfylld?

 

 

/U